Vår glada bonde Ulf var inte född glad, snarare tvärtom. Här berättar han om vem han är och varför han blivit sådan i ett personligt brev.

"När jag var 40 år fick jag cancer. Då gick det upp två saker för mig:

1. Att jag levde ett liv.
2. Att livet kan sluta när som helst.

Om jag dog senare denna dag! Hur skulle jag då summera MITT LIV?  Ett liv som jag inte ens var medveten om pågick. Eller ett liv som skulle levas BARA jag fick den där moppen när jag var femton eller körkortet när jag var 18 eller den där utbildningen när jag var 25 eller den där traktorn, maskinen eller det där projektet och så vidare.

Cancertumören skakade om mig så ordentligt att jag öppnade mig för nya saker.

Jag svarade ja när en person som gick förbi fråga om jag ville hänga med  till Stockholm på en kurs i personlig utveckling. Där fick jag sitta i ett rum med 120 andra människor som jag aldrig träffat. Efter varje rast var man tvungen att byta plats så att man alltid hamnade bredvid en ny människa.De visste inte att jag var lantmästare och att jag hade en gård med tunga maskiner. Och jag visste inte om den jag satt bredvid var direktör eller arbetslös. Frågan ” vem är jag ” kom på tapeten och jag undrade om jag någonsin frågat mig en sådan fråga?

Jag lärde mig att man kan fråga andra människor vem jag är för dem. Min uppfattning om mig själv stämde inte ett dugg med vad andra tyckte om mig.

De som vågade vara ärlig mot mig tyckte att jag var en person med färdiga uppfattningar. Alltså att jag var fördomsfull, kategorisk och enkelspårig. De sade också att jag var självupptagen.

Det gjorde mindre ont att höra det där när jag förstod att jag kan förändra mitt beteende. Jag ville inte vara en sån där person.

Nu är det 10 år sedan jag startade om mitt liv. Jag ifrågasatte allt från, varför sa jag inte som det var? Jo! Jag vågade inte vara rak! Varför brukar jag min gård så här? Jo! Av gammal vana! Jag upptäckte en ny sorts glädje som var större än när jag fick nya prylar.

Glädjen att jag kunde välja om jag vill vara vidsynt istället för inskränkt var fantastisk. Mina barn fick en ny far och mina hästar och kor fick en ny lagårdskarl.

Jag rörde mig så lugnt bland djuren att de inte var rädda för mig längre men det dröjde lång tid innan människor vågade lita på mig.

Vem är då jag?  Jo jag är en person som är medveten om att jag vill se bra ut  och bli omtyckt. Statusprylar har blivit värdelösa och relationer mellan mig och naturen har blivit ovärderliga. Jag känner mig levande när jag tar risker för att protestera eller uttrycka en åsikt.

Det är bara det man inte har gjort som är värt att ångra.

Förut förstod jag inte sånt där. Jag bara jobbade på i livet."

Ulf  2008

I januari  2009 fick jag tillfälle att fråga en person om mina dåliga sidor?

Han svarade att jag var en överoptimistisk person!

Och jag kunde se att han hade rätt

En månad senare träffar jag en annan person som tyckte att det går lika bra eller dåligt för en överoptimistisk som en överpessimistisk person

Och jag kunde se att han hade rätt

Fast den överoptimistiska personen har roligt under tiden